Bomans

Det lär finnas en folketymologisk förklaring till ordet lagom. Nämligen den att vikingarna ska ha ropat ut ”Lag om!” när de efter en klunk av mjödet skickade vidare kannan till näste man. Det skulle bara drickas precis så mycket att det räckte till alla (=laget om).

Sanningen i just detta är oviss, men klart är att sisådär 500 år senare (1454) fick sommarstaden Trosa sitt stadsprivilegium. Även det faktum att det enda som fanns kvar efter ryssens framfart 1719 var kyrkan och klockstapeln. Och att det därefter här byggdes upp en ny stad som befolkades av ”skärborgare”. Människor som levde på fiske och jordbruk vilka tog familjer och boskap med sig ut på öarna i Trosas skärgård för att komma närmare fångsten.

De hamnmagasin som idag rymmer Bomans Hotell var från början en omlastningsplats för fiskeriet. Bomans har generationer av gästgiveri på nacken. Stina Boman drev Bomans Matsalar i Nyköping och dagens Bomans Hotell i Trosa drivs av Stinas barnbarnsbarn Kristin. Vår tids innebörd av ordet ”lagom” känns särdeles långt från Kristin Bomans boutiquehotell.

Här handlar det snarare om mer av allt. I den eklektiska stilblandningen försöker man tänka bort all fyrkantighet och ersätta den med värme, kärlek och diverse vackra ting – presentera en livsstil. I restaurang och lobby möts vi av fotokonst på filmstjärnor, musiker och artister och det fortsätter in på hotellrummen. På Bomans i Trosa är alla rum olika, fast med en röd tråd som löper genom varje rum.

Rummen har prominenta namn som La Stanza Verde, Louboulicios, Lets Go Bananas, The Jungle Room, La Dolce Vita osv. I rummet Knight Commander möts vi av noter i taket och en gigantisk Bono på väggen. I Hermèsrummet är färgen på tråden som löper genom den orange. Bomans Hotell är ett hotell där man gärna ser att generationer möts.

Konferensgäster ska blandas med såväl sommar- som bröllopsgäster. Känslan av att komma hem ska vara är starkare än att vara på besök. Sommaren 2022 genomfördes en renovering och tillbyggnad där bland annat Bomans Twin Bar tillkom. En homage till pappa Nisse och dennes enäggstvilling Harry som förstod sig på att njuta av livet med god mat och dryck samt musik.

Jan Guillou ska till råga på allt enligt utsago ha donerat antilop- och zebraskinn till barstolarna. Egenskjutna givetvis. Men hur var det då med Trosas smeknamn ”Världens Ände”? Jo, en bit in på 1800-talet så fanns faktiskt bara en väg till Trosa – och tillbaka ut.

Och även om det numera finns många vägar att välja på, så passar ett besök i (snarare) ”vägens ände” och Sörmland utmärkt fortfarande. Och ta gärna vägen förbi Bomans Hotell.