Mygel

Bara namnet får en att vilja göra ett besök. Och så ligger det helt off på en gata med industrilokaler och lager som grannar i Frihamnen, långt från Malmö centrum. Mygel drivs av tre kvinnor med högt ställda ambitioner. Redan från start har Claudia Poli, Karin Söderberg och Lina Eriksson trots läget också dragit fulla hus till den gemytliga lokalen, ett gammalt lokstall där bjälkarna och de råa väggarna bevarats och inredningen går i ljust trä.

Ett par vackra dörrar på tegelfasaden mot gatan signalerar att här inne ligger något speciellt. På baksidan: Entré och uteservering med Berlin-känsla. Här samsas de som jobbar i området med dem som tagit lådcykeln ner, under borden ligger hundar och vilar. Det är varmt och familjärt.

Köket är vidöppet, som gäst har man närkontakt med det som sker i grytorna. Det dukas fram smårätter på brunchen om helgerna och klassiska kakor och bakverk efter humöret i köket. Till lunch två eller tre rätter att välja på samt dessert, allt gjort på råvaror i säsong. Och råvarorna tar verkligen plats, håller hög kvalitet och kommer till sin rätt här.

Tomaterna är sammetsröda och söta, de rosa salladsbladen krispiga och burratan gräddig. Köksmästare Polis föräldrar kommer från Venedig, själv har hon tidigare jobbat på Lyran och förädlar sina råvaror till rustika men nätta italienska alster. Klassiska pastarätter, böngrytor och risotto varvas med moderna tilltag som gör en middag lika intressant som mumsig och färgglad. Allt toppat med en god olivolja förstås – som du dessutom kan köpa med dig hem från den lilla delikatesshyllan, liksom något grönt från Marcello’s farm.

Men först en kopp kaffe från lokala rosteriet Solde och dagens kaka.