Bambi

På en gata där i övrigt inget annat händer än att folk bor, i ett sådant där kvarter där det doftar varmt av tvättmedel från tvättstugor med fönster i gatunivå, ligger kvarterskrogen Bambi en halv trappa ner. Det är en liten matsal och bokning krävs i regel för att man ska få plats i den gemytliga källaren med grön- och orangemålade väggar. På tallrikar som ser ut att komma raka vägen från 70-talet serveras franska rätter, klassiska såväl som nyskapande, men allting mer åt det rustika än eleganta hållet. Menyn är korthuggen på gränsen till obegriplig, men personalen hjälper gärna till att räta ut frågetecknen.

Man lockas lätt att ta in lite av varje och dela med sitt sällskap snarare än att äta enligt klassisk trerättersmodell. Bäst av smårätterna den här kvällen är grillad paprika fylld med getostkräm, råbiffen och panisse – en smakrik sydfransk rätt bestående av ett slags kikärtspolenta som kylts, skurits i stavar och stekts så att ytan är krispig och innandömet krämigt. Varmrätten som går under namnet ”Fläsk” på menyn är en stadig bit fläskkarré med stekta champinjoner och smörigt potatismos. Därtill en sky som smakar mammas söndagsmiddag, det vill säga så gott att man blir tårögd.

Det är en anrättning som varken kan betecknas som anmärkningsvärt fräsch eller särskilt vacker - en sorts mat som hade känts omöjlig i Stockholm för kanske tio år sedan, tack och lov är den tiden över nu. Här finns både naturviner och mer traditionella, och personalen är pigg på att tipsa och lyssnar uppmärksamt efter ens preferenser. Ska man klaga på något på Bambi är det på ljudnivån. Det blir stimmigt på gränsen till gapigt redan tidigt på kvällen och det är tätt mellan borden, har man otur hör man bordsgrannens prat mer än sina egna tankar och sitt eget sällskap.

Ändå förlåter man Bambi detta, för maten är så vällagad, personalen så vänlig och stämningen genuin.