Daawat

Det finns inget i Daawats exteriör som skvallrar om att restaurangen skulle skilja sig från alla femtioelva andra kvartersindier i stan. Dessutom ligger stället lite off, i slutet av Första Långgatan. Ändå är här oftast full aktivitet och det av lika många goda anledningar som får plats innanför menyns pärmar. Och där ryms så mycket mer än Tikka Masala (i och för sig fantastisk) och Butter Chicken (troligen bland de bättre du någonsin ätit).

Varför inte ett rom-marinerat, tandoorigrillat lamlägg vars kött faller av benet lika lätt som Lassin rinner ner för strupen? Eller kanske stekt hummer i en sensationellt smakrik sås? Detta är inte din vanliga indier runt hörnet. Det är matlagning utan volymkontroll.

Krämighet, hetta, umami, syra, kryddor - alla reglage är vridna i botten. Biryanin är mums, grytorna så mustiga att någon slags häxkonst torde vara inblandad och de vegetariska alternativen smarriga nog att omvända den mest inbitna köttälskare. Allra högst slår ändå tandoorirätterna. När de fräsande landar på bordet är bara doften värd pengarna.

Visst återfinns de indiska regnbågsfärgerna i möblemanget och visst hänger någon guldpläterad gud eller två på väggarna. Men i stort sett skulle inredningen platsat på vilken lite enklare krog som helst. Servicen är lika trevligt funktionell som inredningen. Helt ärligt hade träpallar, fällbord och självservering antagligen funkat lika bra.

Hit kommer man först som sist för maten på tallriken.