Café Facile

Den rustika charm som genomsyrar Café Facile förflyttar oss från Luntmakargatan till Paris. Meny på griffeltavlan är klassisk: sniglar, löksoppa, steak frites, confiderat anklår, steak tartare. Kvällen inleds med havskräftor och en snabbt försvinnande aioli. Den efterföljande ankleverterrinen har en substantial smak av anklever.

Till detta en syrlig och söt kvittenmarmelad. Den avslutande ryggbiffen tillagas på enklast sätt och serveras med en rik och krämig bearnaise. Kvällens gladaste min hade dock kocken själv när han smakade av sin beurre blanc till den sotade sparrisen, lycklig över sitt värv. Det finns ett hyggligt bistroutbud av vin och ett litet trevligt urval calvados.

Men ölen från italien kanske borde bytas ut mot en ljus fransos för att hålla den inslagna frankofila linjen. Beställning av mat och dryck sker i kassan. Vill man beställa mer att dricka så får man ställa sig i kön till kassan igen. Omständligt.

Café Facile hade tjänat på att inrätta en mer traditionell servicemodell. Café Facile bjuder på en klassisk bistromiljö tolkad av inredningsarkitekt Åke Axelsson som bl a driver Gärsnäs. Det är trångt och fullt och familjärt. Det rustika barbordet vid köket är trevligt och erbjuder möjligheten till avslappande diskussioner med kockarna.

Charles Aznavours ljuva stämma i högtalarna förstärker känslan av att befinna sig på Rue des Abbesses i Montmartre istället för bakgator i Vasastan.