Restaurang Oxenstiernan

Upp med handen alla som vet var Oxenstiernska malmgården ligger! Eller visste, innan Elvira Lindqvist tog sitt knivetui under armen på Fotografiska och styrde stegen mot östra Östermalm. Det var i juni hon öppnade. Utomhus, för den tog sin tid, renoveringen av 1700-talsflygeln där Livgardets hästar en tid fick sina skor smidda.

I flygeln mitt emot smids det än idag, men i silver, av Sebastian Schildt som också är krögaren bakom den nya krogen. Elvira Lindqvist vurmar för hållbarhet i alla led. Och det nära. Tagetesen som odlats på gården hamnar förutom i liten vas på bordet också i en av menyns starkaste rätter, där italiensk maräng med tydlig karaktär av fänkål toppar en lika självsäker rom- och vassleglass i en oinställsamt smaksprakande dessert.

Men innan dess har mycket annat hänt. En slags purjofalafel har satt tonen med sitt tabascosting. Och tartaren, föredömligt gjord på hälften rådjur, hälften sörmländsk rödbeta, har samstämmigt lovordats för sin härliga enbärsbeska. Ett vildsvin har matchats med en väl stadig polenta på närodlad majs och en lätt och jordgubbsfruktig jura.

Dryckeslistan är tajt och bjussar på eko/bio/natur från Gamla världen samt öl – svensk förstås. I servisen syns bara kvinnor, alla entusiastiska och säkra på sin sak. Sorlet i matsalen är mjukt och stämningen glad. Gästerna kommer i mångt och mycket från kvarteren, i synnerhet till lunch.

Miljön? Grå snickerier, grå väggar och skyhögt i tak. Spridda konstverk i ull, papper, trä. Möbler med karaktär, blåvitrutiga dukar, vacker bordsrekvisita i glas.

”En korsning mellan missionskyrka och hemslöjdsbutik”, muttrar Bill. ”Befriande egensinnigt”, ler Bull.