Essence 2.0

Det som var Västerås Dinner Club blev Essence och flyttade till centrum. Entrén är anonym men elegant, få trillar in bara så där, men den som lyckats få bord välkomnas i en sober miljö med gröna toner och mörka trädetaljer. Konceptet är nu som då counter-dining, rätterna lagas och läggs framför gästen längs den långa bardisken.

Vid starten gjorde kocken precis allt själv, nu är man fler vilket ger ett helt annat flyt genom sittningen. Som på många menybaserade restauranger är maten förbetald medan drycken beställs på plats. Vinpaketet är välvalt och det alkoholfria är omsorgsfullt framställt.

Vi inleder med några snacks med smaker från havet och ett glas krispig cremant från Bordeaux. Så följer en handfull serveringar i mellanrättsstorlek, alla packade med smak och presenterade med rimlig detaljinfo. Särskilt minnesvärd är en oxfilé, sous-vidad till 55 grader.

Den steks hastigt och serveras med puré och krisp på palsternacka, stekt svamp, riven rökt anka och en mäktigt djup rödvinssky. Och matchas med ett iste som får skönt bett av citrusskal och svarta vinbär och -blad. Funkar precis lika bra som en barolo.

Dessert-lovers tycker nog att middagen istället peakar mot slutet. En len glass på vanilj och muscovado spelar med variation på syrliga äpplen, havrekakssmul och björnbärskräm. Elegant och tokigt gott.

Alla rätter har sin egen tydliga och balanserade smakbild. Någon drar överraskande åt det söta, någon åt det friska och några har rejält djup i smakerna. Den tekniska matlagningen genomförs med precision från start till mål och den ödmjuke Stefan Taylor verkar inte få nog av att presentera fina råvaror för fulla hus.