Vinci

Den här måndags(!)kvällen är det som en filmscen: vi lämnar landsortens ödsliga gator åt höstmörkret och sugs in ett välrepeterat skådespel i dunkelt ljus. Tunna glas klirrar, den pigga knalledialekten avslöjar tät stammisnärvaro och någon som kallas ”borgmästaren” glider ner från barstolen för att fördjupa diskussionen med ett av sällskapen.

”Det är fullt nästan jämt”, hinner den omtänksamma och superrutinerade servitrisen förklara innan det åter plingar i luckan. Italiensk är profilen men bland pizzor och pasta som lastas ut från köket har den hyllade krogen blandat in lite av varje — från ostron och kaviar till Tarte tatin, en häpnadsväckande stor Pavlova och en Tomahawk för två. Kul och självsäkert, men kanske en väl dramatisk start är cevichen på makrill som badat i yuzu, grapefrukt och chili och ställer till det lite på vinpaletten.

Råbiffen på nötinnanlår är stabil med sina traditionella tillbehör och ett glas mulligt Tirrenico från Maremma i södra Toscana liksom rödingen på smörig mousselinesås. Frutti di Mare-pastan går att få i halvportion och det är tur —mycket är rejält på Vinci: rejält gott, rejält i glasen och framförallt rejält trevligt!