Bruntegården

”Vi gillar att prova nytt — vinlistan finns mest i bakgrunden!” förklarar den trevliga servitrisen som välkomnar med ett handslag efter vår mödosamma vandring från centrala Rättvik uppför Lerdalsberget. Utsikten över Siljan och de mäktiga dalaskogarna är definitivt en del av belöningen — i Bruntegårdens kyl väntar nästa: ett torrt och piggt Alvarinhobubbel från nordligaste Portugal med kall imma droppandes från flaskan.

”Brunte” är en trivselinstitution i bygden och lyckas upprätthålla nyfikenhet och ambitioner trots att gästunderlaget varierar under året. Matglädje som avspeglas i de små amuser som snart ramlar in — tarteletter med inkokt havskräfta och gougères-puffar toppade med kalixlöjrom och fyllda med (kanske väl mycket) sveciakräm. Gubbröra 2.

0 är komponerad som vissa menar att originalet ska göras, det vill säga utan mejeriprodukter. Här får en äggkräm samsas med ansjovis, mandelpotatis och andra klassiska ingredienser samt egensaltad stenbitsrom och små rågkrutonger — som ska ätas med mer bröd, i form av ett boveteflarn. Serveringen är knappast gubbig men det är snyggt och gott.

Kotletten från den Iberico-inspirerade Linderoc-grisen serveras med fermenterad morotskräm, en nypa Marocko genom kryddblandningen ras el hanout och en getmjölksyoghurt från Rättvik. En rejäl potatisterrin som medföljer kommer in från sidan, överhöjd med ost och sammantaget skulle nog rätten tjänat på att renodlas för en mer tydlig och samlad smakbild. Exempelvis försvinner de fina, Tuile inspirerande blad dekorationerna i vimlet.

Vi väljer dock att tolka det hela som lekfullhet snarare än osäkerhet. Och medan solen sänker sig över Siljan fortsätter de internationella inslagen under ett riktigt vinäventyr med generöst provsmakande och letande i förrådet. Kanske också i den rustika trätrappan till övervåningen som är mer eller mindre belamrad med intressanta flaskor.

Vi landar dock lokalt, i en rabarberdessert som är täckt av tärnad ost. Raclette, enligt menyn. Kanske det, men den är från Mor Lina i Rättvik.