Bistro apan

En asfalterad ”gömd” bakgård bland Vikarbyns idylliska faluröda hus rymmer lekplats, grafittimålad container, oljetunnor, trasmattor, små och stora bord med hattlampor, girlanger och en rosenbåge med slingrande rosor i plast. Denna helt galna kitschtokiga inredning följer med in i den gamla bilverkstaden som fått bli bistro och mötesplats. Oavsett väder är det svårt att få bord. Man får skicka ett mejl och hoppas på tur.

Tur har byns hattmakerska, för hon och maken har stambord varje torsdag. Annars trivs här stora familjesällskap från trakten, nyinflyttade stockholmare, turister från Amerika och ett gäng som firar en 70-åring. Inte konstigt att detta galna ställe blivit så populärt då fotografen Jeanette och hennes matlagande man helt enkelt är för ljuvliga, både stil- och matmässigt. Hon serverar, gör sig ingen brådska och pratar med alla.

Sällskapet som firar 70-åringen får en väl utvald flaska rött från Portugal – Apans favoritvinland – som ska kylas enligt timglas. Jeanette har bara några flaskor kvar. Det finns också ett kul utbud av hantverksöl som Smooth criminal från Björka brygghus fäbod. Sonen serverar också, och försöker få krogens hushund att vara snäll mot en liten valp.

Barn spelar pingis när det tar för lång tid för efterrätten att komma. Och maten? Den är utmärkt. Enkel, vällagad och smakfull – och väl värd att vänta på.

Mellanrätter i en salig blandning efter kockens lust och humör: räktoast spetsad med västerbottensost, green cowboy chili pot på jackfruit är ett par goda exempel. Apans kycklingfritters med het chilimajo är superfrasiga och saftiga - perfekta. De stora vitlöksfrästa förföriska räkorna från Nya Zeeland skalas med fingrarna. Och maharadjan som fick döpa vego-tikka-masalan med friterade currybollar visste vad han gjorde.

Apans trivsamma och respektlösa lilla krog lyfter humöret för vem som helst.